Götaland runt 2008


(Resan har redan berättats i FF-bladet nr 84. I denna version har några fler bilder lagts in. Dessa kan ses i större upplösning, genom att klicka på dem. (anm webb-ansv))

Den 2 juli kl 18,15 lossades förtöjningarna och vi  seglade ut  från sommarbryggan i Trolleboda vid Saltärnasund i Ronneby skärgård. Vår Göta Kanal-tur hade inletts. Vi gick moturs, upp utmed ostkusten, västerut via kanalen, ett hopp över till Danmark, syd-ostvart utmed väst- och sydkusten. Under resan hade vi alla sorters väder. Vi startade och avslutade dock vår resa i strålande solsken i  varma vindar med behaglig styrka.

Vår första övernattning blev vid Svenön i Karlskrona östra skärgård. Dagen efter gick vi till Kalmar för att sedan fortsätta till Påskallavik. Längs ostkusten hade vi vindarna från nord, så det var motor som gällde. Seglen luftades endast på sträckan Dämman–Påskallavik och sista biten mot Arkösund/Slätbaken.

I Påskallavik hade vi bestämt att möta SBS:arna Ivarssons, klubbkamrater från  Slättanäs Båtsällskap. De hade i sin Bene­teau 37 redan avklarat Göta Kanal i motsatt riktning. Vi övertog deras sluss­brädor och mottog tips och råd för vår fortsatta färd.

När vi följande morgon satte kurs norrut i den vindlande inomskärsleden, hade Ivarssons redan lämnat hamnen – de fick nog en behaglig seglats nerför Kalmarsund i den måttliga nordvinden.

På vår väg utmed ostkusten gjorde vi efter Kalmarsund flera stopp i både nya och tidigare besökta naturhamnar. På denna kuststräcka och i skärgården mellan Oskarshamn och Västervik finns många av våra favoritplatser.

Frånsett ett häftigt åskoväder strax innan Västervik och två nödvändiga nattomför­töjningar, var resan till Mem och Göta kanal odramatisk. Vi fick några timmars motorgång i krabb och stänkig motsjö vid Häradsskär annars var det bara behagligt, vatten och lufttemperaturen ökade för varje dag.

Innan vi kom fram till Mem angjorde vi en ö att rekommendera. Capella Ecumenica heter den och här finns brygga och olika faciliteter för sjöfarare. Högst upp på ön finns en liten stenkyrka byggd med handkraft. Det är en kopia av St. Annas kyrka, Östergötlands äldsta. Prästen i kyrkan gav oss en intressant historik om ön. Hamnavgiften här var blygsamma 50 kr.

Att slussa blev en ny upplevelse för oss. Ivarssons hade förberett oss på det rent praktiska. Fendrar, tampar och slussbrädor var på plats. Ett av deras råd till oss var att om möjligt undvika att ligga längst fram vid uppslussning. Detta omkullkastades redan i vår första sluss, eftersom sluss­vakten inte ville ha två motorbåtar längst fram, fick vi ta den ena främre platsen. Detta blev verkligen ett elddop, vad hade vi gett oss in på? 65 slussar låg framför oss!

Dagen efter gick färden via två slussar till Söderköping. Här förtöjde vi framför Göta Källare. Det var första gången, som vi har haft så nära till krogen. Helgen tillbringade vi i Söderköping, glass inhandlades på Sveriges största glassbar.

På måndagen bar det av mot Norsholm. Ännu kände vi oss inte helt bekväma med slussandet. Nio slussar skulle vi ta oss igenom denna dag. Vi hann knappt sätta upp och ta ner slussattiraljerna, förrän det åter var dags för slussning. Hela första dagen slussade vi tillsammans med en rejält stor finländsk stålmotorbåt. Den var så stor, att bara vi två rymdes i slussarna. Redan i vår andra gemensamma slussning kom Birgitta överens med den finländske skepparen om att få byta plats i slussarna. Deras säkert upp mot 10-12 ton tunga båt påverkades knappt av de inforsande vatten­massorna. Vilken skillnad det blev för oss att ligga där bak!

I Norsholm, som ligger vid sjön Roxens östra strand, skulle vi nästa dag passera både en landsvägsbro och järnvägsbron för stambanan på max 20 minuter. Detta gick helt problemfritt. På Roxen fick vi västlig motvind och motsjö, så det blev åter motorgång i flera timmar. På andra sidan sjön väntade de sju slusstrapporna vid Berg. Här kan väntetiderna för slussning bli upp till 4 timmar, men inte för oss. Vi hann knappt lägga oss vid kaj förrän det bar iväg in i första slussen. Här hade nog jag, som stannade ombord det lindrigast. Birgitta hade fullt upp med våra tampar, som skulle göras fast och lossas för färden uppför slussarna. Vi övernattade i gästhamnen i den konstgjorda sjön. Här blev vi åskådare till ett arenabygge. Magnus Uggla skulle uppträda här ett par dagar senare.

Nästa dag tog vi natthamn i Ljungsbro, en lugn och rofylld hamn med gott om plats. Här kom regnet ifatt oss, så vi tog en paus i kanaleriet och stannade i fyra nätter. Ena dagen gjorde vi besök på Cloettas fabrik.
6 kg godis kom ombord. Regndagarna fördrevs med bok- och tidningsläsande.

Den 20 juli kom båtvännerna Kerstin och Hasse Jeppsson ombord. De kom med sol och högtryck i bagaget. Detta väder höll sig sedan i tre veckor. Med fyra båtvanor ombord underlättades slussandet avsevärt, även om Hasse som var trött på grund av sin svåra sjukdom, då och då tog sig en tupplur i kojen.

Fyra dagar var Jeppssons med oss. Det var feststämning ombord varje dag, såväl champagnefrukost som årets kräftpremiär kunde vi avnjuta tillsammans.

I Motala, där vi tog farväl av Jeppssons, rådde högsommarväder med 4-6 m/s sydlig vind. Vättern överseglades på några timmar och innan vi gick in till Karlsborg, badade vi i sjöns klara 21-gradiga vatten. Kanalvattnet på Östgötadelen var grumsigt och för oss inte särskilt inbjudande, men vi såg andra, som badade där. Det var troligen bättre än det såg ut.

I Karlsborg fick vi åter besättningsförstärkning. Våra barnbarn Ella och Isak och deras kusin Johan kom ombord. Med högsommarvärme gick vi från Karlsborg ut i Bottensjön. Här lät vi båten driva och alla njöt av ett dopp i 24-gradigt vatten.

Nästa natthamn blev vid en brygga efter slussen i Forsvik. Denna sluss är kanalens äldsta och först byggda. Detta är kanalens höjdpunkt, den ligger 92 meter över havet. Hädanefter går det bara utför.

Man blir imponerad av det arbete som för så länge sen utförts. Kanalen har grävts för hand och går genom berg och skog i Västergötland.

I sjön Viken gick vi genom smala och trånga passager. Det var grunt och stenigt utanför leden i den höär delen av sjön Viken.

I Vassbacken gjorde vi en övernattning och sedan en i Töreboda. Här blev Johan utbytt mot en flaska vin av sina föräldrar. Det var nu omkring 30 grader varmt i skuggan, men gästhamnsbryggan ligger intill kom­munens swimmingpool. Här badade våra ungdomar, så de slocknade som ljus, när det blev kväll.

Avfärd mot Norrkvarn, där det finns en modell uppbyggd av Göta Kanal som barnen får leka i. En natt och sedan vidare mot
Sjötorp med stopp för diverse broöppningar (50 broar öppnas för oss under hela resan).

Mariestad blir vår första natthamn efter Sjötorp. Därefter går färden till Läckö Slott. Här hämtas Ella och Isak av sina föräldrar och innan de åker mot Blekinge hinner vi med en guidad slottsvandring.

På kvällens sjörapport varnas det för nordlig kuling och risk för stormbyar. Då var det skönt att ligga i en säker hamn, för när ovädret bröt loss blåste det över 25 m/s i byarna. Landfästena till flytbryggan, som vi var förankrade vid, lossnade och samtliga båtägare fick extra arbete med sina tampar för att åter få bryggan på plats. Under kvällen kom det in båtar, som överraskats av vädret. I en av båtarna var besättningen helt sjöovana sjösjuka och närmast apatiska. Skepparen hade ingen som helst hjälp av de andra i båten, så vi som fanns på bryggan fick hjälpa honom att förtöja.

Trots sjölä var vinden så kraftig, att båten lutade 20-25 grader för bara riggen. Mitt i natten föll vår fotogenlampa ner, glaset krossades och fotogen rann ut i kölsvinet. På VHF kunde vi följa en sjöräddnings­insats strax norr om den skärgård, där vi befann oss – ett maskinhaveri – men allt gick väl med både båt och besättning. På riksnyheterna samma kväll rapporterades det om båtar i Skåne som förstörts i stormen och en tysk seglare saknades från en övergiven, drivande båt.

Efter stormen fortsatte vår resa genom södra Vänern i en skärgård väl värd att besöka. Målet för dagen var Vänersborg. Här i "Lilla Paris" hade den fina välskötta gästhamnen en central plats och det var gångavstånd till all tänkbar service. Även här tog vi några extra hamndagar och tittade bland annat på TV och invigningen av OS.

Nu var det dags att gå in i Trollhätte kanal. I Trollhättan övernattade vi i två dygn, det regnade oupphörligt, men vad gör det, när det finns mat och vin ombord. Vid nästa stopp, Lilla Edet, kunde vi åter se solen.

Slussarna i Trollhätte kanal känns väldigt stora för oss vanliga fritidsbåtar, men det var betydligt enklare att slussa där än i Göta kanal. Man bara sänks ner eller lyfts upp av vattnet, inga forsar eller nyckfulla virvlar, som vill flytta runt båten i slussen. Göta Älv, som vi sedan skall avverka fram till Göteborg, är inledningsvis njutbar, om man som vi kommer norrifrån. Ju närmare Göteborg man kommer, desto fulare blir omgivningarna. Gamla förfallna, nerlagda industribyggnader, mängder av skrotupp­lag och allmän nedskräpning kantar älven. Detta är en verkligt dyster bild av vårt moderna industri och konsumtions­sam­hälle. Vi gick med strömmen i Göta älv och gjorde 5½ knop enligt loggen, men verklig fart var omkring åtta knop enligt GPS:en. Tänk om vi skulle ha gått uppför älven, då vore det nog önskvärt med fler än de 13 hk vår båt har för motorfram­drivning. Vi mötte förvånansvärt liten yrkestrafik frånTrollhättan till Göteborg. Fyra båtar var allt vi mötte, en sträcka som tog oss 4 timmar att avverka.

Lilla Bommens gästhamn ligger centralt i Göteborg. Efter svenska förhållanden är det en storstad med de plus och minus det för med sig. Där fick vi betala resans dyraste gästhamnsavgift, 240 kr. Själva servicen och standarden var utmärkt. Ett besök av vår son och hans familj kunde vi här glädja oss åt.

Den 15 augusti får vi en tilltalande väder­prognos för den närmaste veckan. Efter gång under Älvsborgsbron och passering av Långedrag, kommer vi ut i skärgården igen söder om Göteborg. Jisses vad mycket båtar av alla de slag här finns. Västkustbor, som vi känner, säger att de föredrar att segla här för att undvika trängseln i norra skärgården och uppe i Bohuslän. Hur är det då där?

Vi fann sjö och vindlä och tog ett dopp vid Fjordholmarna – inga brännmaneter syntes till. Fortsatte över mot fastlandssverige och hamnade i Lerkil för övernattning. Hamnen och bryggan var OK, men servicebyggnaden var ett skämt, det uslaste vi någonsin träffat på. Avgiften på 120 kr var i förhållande till det som erbjöds rena rånet. Enligt boken Gästhamnar 2008 är den här hamnen klassad med Blå Flagg!?

Ön Anholt, som var målet för nästa dag, var verkligen en kontrast, rent och snyggt med särskilt uppehållsrum med utsikt över hamnen. Här fanns även TV och pentry till gästernas förfogande. Ett besök på Anholt rekommenderas. Här finns ren luft, härliga sandstränder och byn är måttligt kommersialiserad.

Trots att Anholt har daglig färjeförbindelse med fastlandet i Danmark är man på ön väl förberedd för eventuella avbrott!

Från Gilleleje på Nordsjälland går färden till Helsingborg. En tur vi gör i motvind och motström på 13,8 Nm enligt sjökortet. Trots noggrann, rak kurs visar distans­loggen 21 Nm för vår färd över sundet.

I norra hamnen i Helsingborg, betalar man sin gästhamnsavgift i en kortautomat, praktiskt. Här stannar vi i tre nätter på grund av kulingvarning och motvind i Öresund. Ett besök med HH-Ferries till Helsingör gör vi och barskåpet är fyllt igen. Kyrkbackshamnen på Ven blir nästa anhalt och här ligger vi inregnade i ett dygn. Vad gör det – nyrökt fisk finns på kajen. Limhamns stora fritidsbåthamn står för vår nästa övernattning. Efter denna passerar vi under den mäktiga Öresunds­bron.

Det blir en oplanerad övernattning i Falsterbokanalen, eftersom vi kommer dit strax efter kl.16.00 och bron öppnas på jämna klockslag dock inte kl.17.00. Redan kl.06.00, vid första broöppning fortsätter vi genom kanalen i en alltmer ökande sydvästvind. På eftermiddagen kommer vi in i Kåseberga hamn. Här stannar vi i tre dagar på grund av regn och hård vind. Hamnpiren ger oss sjölä, men det rycker och sliter i båtens förtöjningsdon. De största vågorna slår över hamnpiren och vårt kapell. Trots detta har vi det bra. Här finns både välsorterade rökerier och ett bageri, som är värda ett besök. Ale stenar står för det kulturella utbudet.

På fjärde dagen bedarrar den hårda vinden något och för endast storsegel, står vi ut med den korta distansen till Sandhamaren. Där får vi sjölä och sedan norrut i en snabb seglats till Simrishamn.

Den avslutande färden mot Blekinge inleds för segel i strålande solsken, men i höjd med Hanö får vi ta hjälp av motorn. Segelfarten är under 3 knop. Den 30 augusti förtöjer vi i Trolleboda och resan är slut.

Annat nämnvärt:

  • Pentryts sjövattenspump började läcka och gick inte att reparera, linan till flaggan brast, ny fanns ombord.
  • Vi tog god tid på oss, 60 dagar var vi ombord.
  • Göta kanal-avgiften, för vår båt var 5000 kr, däri ingår fria övernattningar i kanalens gästhamnar.
  • Trollhätte kanal kostar 775 kr exkl gästhamnsavgifter.
  • Totalt gick vi 800 Nm.
  • 130 l diesel gick åt.
  • Många hjälpsamma och vänliga båtmänniskor har vi träffat.
  • Apropå båttoalettdebatten – vi såg inte en bajskorv trots vår långa vistelse på hav, sjöar, kanaler och gästhamnar. Är detta en ickefråga?
  • Sverige ÄR fantastiskt, vilken förmån att genom allemansrätten att ha tillgång till vår unika natur, skärgårdar och stränder vid hav och sjöar. Detta måste vi alla för framtiden slå vakt om!

Lagunen vid Istergås, norr om Kråkelund


Capella Ecumenica, kyrkan syns i bakgrunden


Göta kanalfaryget "Diana" kommer ut från slussen i Mem
med en decimeter till godo på varje sida


En av Bergs slussar


Bunkring i Ljungsbro/Ma


Frukost i sittbrunnen


Kräftpremiär i Borensberg 2008


Bad i Bottensjön


Det var grunt och stenigt utanför leden i den här delen av sjön Viken


Poolen i Töreboda


Huvudlöst vackert


På andra sidan slussporten börjar Vänern


Läckö slott


Innan vi lämnade Läckö fick vi oväntat besök


Lilla Edet


Lilla Bommen i Göteborg


Älvsborgsbron


På Anholt förekommer troligen ingen hembränning


Milsvida sandstränder på Anholt


Solnedgång på Anholt


På Ven får vi åter andbesök - kolla ankarlinan



Solskensfärd mot Blekinge, sista timmarna för motor och autopilot

Birgitta och Tommy FF96 Nuphar