Minnesord

Lars-Olof Norlin har lämnat vår gemenskap för en annan värld. En värld vi inget vet om. Det är en förlust för segelsporten och alla hans vänner.

Utdrag ur FF-blad 109

Lars-Olof Norlin under en segling med Lars Tysklind, FF156, i augusti 2012. Foto Lars Tysklind Redan på 50-talet under studietiden hade Lars-Olof segelbåt. Det var en liten långfärdsbåt och familjebåt. Det grundkonceptet följde Lasse i sina framtida konstruktioner. Båtarna skall vara konstruerade för bekväm segling under däck, i sittbrunnen och på däck. Lasse föll aldrig för att rita trendiga båtar, som såg dagens ljus när segelsporten blommade ut för fullt på 1960-talet.

Genom sin gedigna utbildning som mariningenjör från KTH kunde Lars-Olof rita och konstruera båtar. Under en period innan plasten tog över konstruerade Lasse båtar byggda i marinplywood.

Feminin är nog den mest omskrivna och den lilla Amorin havskappseglade Lasse framgångsrikt med. Allegro 27:an är hans första plastkonstruktion och den var mycket lyckad. Han vann Göteborgsseglarnas tävling att konstruera en modern koster. Allegro 27:an var en så kallad halvtonnare och blev bästa svenska båt vid internationella mästerskap i Frankrike på 70-talet. Att vara besättningsmedlem på Lasses båtar var lärorikt. Han kunde så mycket om praktiskt handhavande och teoretiska resonemang. Alla hans idéer byggde på erfarenhet, sunt förnuft och inte minst grundlig kunskap. Lars-Olof lanserade nya koncept såsom att storseglet var lösfotat, snabbrevat och lätt att trimma. Den enkelt trimningsbara masten, mycket stort storsegel med litet försegel och att modifiera skärgårdskryssaren till havsgående båt och stålmast i stället för aluminium. Några av dessa idéer blev allmänt accepterade och några var mindre lyckade. Så blir det när man prövar nya idéer och det kostar även på.

En personlig episod, som jag ofta tänker på hände under en kappsegling i Stockholms skärgård. Lasse seglade med min kusin Holger Elvin på en Allegro 27 och jag med fru, svåger och syster på Fingal. Båtarna låg i en intensiv luffningsmatch där det gällde att få den andra båtens spinnacker att tappa både luften och då även farten. Men med ett brak knäcktes Allegrons mast. Lasse ropade då till oss ”Släkten är värst!” med stort leende. En underbar kommentar!

Lars-Olof hade många järn i elden och båtbyggandet i Nyköping med tidvis ekonomiska bekymmer måste ha slitit hårt. Många svenska varv har ju upphört - utkonkurrerade av utländsk massproduktion. Idag är det få nya konstruktioner, som är lämpliga för svenska vatten. Det var ett av Lars-Olofs mest påtagliga krav på sina konstruktioner och som få båtägare förstår.

Lars-Olofs kanske mest insiktsfulla projekt och som så påtagligt inverkat på segelsporten är hans lansering av LYS-talet (= Lidingö yacht stick) på 1960-talet. Det gjorde det möjligt för alla seglare att i tävlingsform mäta sin förmåga att segla. Många familjebesättningar tog chansen att utveckla sitt kunnande och uppleva spänning och gemenskap. Bakom LYS-tabellerna ligger mycket kunnande och räknande.

Vi, som fått förmånen och haft förnuftet att segla hans bekväma och trygga konstruktioner, saknar Lars-Olofs vänliga person och hans fina humor.

Stig Elvin, f.d. FF 28 Malva